Dom varnade mig för det här, att man faller tillbaka i gamla mönster ganska lätt och "slappnar av" om man vet att man ska snart bli inlagd och få hjälp. Äsch tänkte jag, jag klarar nog av att äta i alla fall. Såklart så sitter jag nu här och har hoppat över lunchen och ätit lite till frukost, som förr i tiden. Gjorde felet att gå ut i solen på en promenad utan mat i magen. Det slutade med att jag knappt orkade stå på benen och jag funderade på om jag verkligen skulle klara av att gå hem igen. Skitläskigt! När man känner att benen inte orkar bära en. Så nu ligger jag i sängen och vilar, är helt slut i kroppen, även fast det var en lugn och ganska kort promenad. Läskigt vad anorexin kan göra med en. Men jag ska ta mig ur det här! Såhär vill jag inte ha det! Punkt slut!