Igår var jag på BUP igen, börjar kännas som mitt andra hem. Jag och psykologen hade ett väldigt jobbigt samtal om hur deppig och nere jag känner mig och om lusten att hitta motivation till att bli frisk mitt i allt. Det är svårt. Det är tungt. Och jag känner mig mest likgiltig.
Idag var det BUP igen, fast denna gången läkarundersökning med blodprov. Hon var jätte söt och snäll läkaren, kändes bra! Hoppas alla prover är okej.
Nu är det helg och jag får inte dricka alkohol (för tabletterna) och gå ut spiknykter lockar mig inte alls. Så det kommer bli en lugn helg, men det känns okej! Jag behöver det, jag är ju så trött. Som Markus Krunegård sjunger "trött som döden, vinterns korta dar är långa i år".

"23/2
Började dagen med storstädning. damma-damsuga-skaka mattor-skura golvet. Så skönt!
Besök på jobbet och bra snack med chefen om hur allt är för tillfället. Dom hade köpt present! Så gulligt av dom! :)
frukost-lunch-mellis-middag idag. Känner mig uppsvullen och hjärnan säger att såhär vill vi inte göra i morgon igen. Vi får se vad viljan säger. Sjukt jobbigt det här kriget i hjärnan hela tiden.
En av mina vänner ringde och dom säger alla samma sak "vad lite du pratar/ vad tyst du är/ du verkar så nere". Jag blir så osäker, jag som tycker jag är som vanligt. Men tydligen lyser det igenom. Men jag har ju inget att berätta! Och jag har svårt att ta in vad andra berättar, har svårt att koncentrera mig. Och det känns som att jag svarar mekaniskt, som att spela upp ett förinspelat band. Jag får ännu mindre lust att prata med folk om dom hela tiden ska påpeka hur tyst jag är..."

Dagen är snart till ända och jag har gjort som jag ska. Frukost-lunch-mellis-middag. Dock tycker jag det känns jävligt jobbigt och jag undrar om jag kommer orka med samma sak i morgon. Jag hatar att ha det såhär. Jag hatar ätstörningen!

Idag är nog en bättre dag än igår. Jag planerar att äta efter vad som är planerat för mig och jag tänker göra det. Om jag vill det eller inte är en helt annan fråga. Men jag måste ju försöka! Så snart vankas det eftermiddagsmellanmål och lite tv tittande!

Var på jobbet och hälsade på idag också! Fick en jättefin present som dom hade köpt. Vad glad jag blev! :D Gulligt av dom!

Var på BUP idag. Vägning som vanligt och som vanligt plus minus noll. Och jag blir sur över att hon säger att jag ska börja äta mellanmål nu, även fast jag inte ens orkar äta riktig frukost-lunch-middag. Jag tycker vi ska ta en sak i taget. Nu blir det ju bara ännu mer att hålla reda på. Men å andra sidan förstår jag ju varför vi gör såhär, jag kan inte gå runt skjuta på allt hela tiden "nästa vecka kan jag börja", så skulle jag nog kunna hålla på hur länge som helst. Jag är noll motiverad för tillfället. Jag vill inte äta mellanmål, jag vill inte äta som dom vill. Jag känner mig som en trotsig tonåring.
Och så blev hon fundersam över varför jag bakat kakor. "Kommer du verkligen klara av att ha dom hemma" undrar hon. Jag vill ju försöka! Jag gillar ju att baka. Kan hon inte bara uppmuntra mig istället.
Men som dom säger, bara för att idag inte är någon bra dag så kommer det en ny dag då man kan göra bättre!
I morgon är en ny dag!

Idag gör jag som jag inte ska göra, jag följer inte matschemat. Jag orkar inte! Är fortfarande ledsen över hur dåligt jag började må igår. Det gör mig rädd och jätte ledsen. Kompenserar gårdagen. Det känns egentligen inte okej, eftersom psykologen kommer se det i matdagboken. Men jag orkar somsagt inte bry mig.

Jag har bakat kakor som jag är rädd för, eftersom jag ibland har en tendens att äta allt eller inget. Men jag vill ha dom och bjuda mina vänner på. Dock verkar det som att dom blir misslyckade också. Ingen bra dag idag, hittills. Men det finns ju fler timmar kvar som man kan göra rätt på istället!

"19/3
Vilken dag! Det blev kaos!
Fikade med en vän på stan, en enorm kokosruta. På vägen dit kom jag på att jävlar, jag har glömt ta ångest-medicinen. Redan där började ångesten pocka på min uppmärksamhet. Kokosrutan var skitgod, men kändes som jag skulle sprängas efteråt och mådde illa. Sedan bar det vidare på konstutställning som planerat. Väl där gungade golvet och jag fick svårt att fokusera. Efter en stund fick jag världens hjärtklappning och var på vippen att börja gråta. Var flera gånger på väg därifrån, men ville inte visa för alla att det var något på tok så stod kvar. Tillslut gick jag hem ändå, men hade i alla fall hunnit kolla klart på utställningen. Hade obehag i kroppen hela kvällen och var jätte ledsen. Jävla skit!"

"18/3
Var på BUP idag. Ingen vägning! Pratade om vart jag tror att jag är om fem år. Och om familjen. Jobbigt!!
Sedan vaktade jag min kompis hund hemma hos honom mellan fyra och åtta. Blev så stressad över maten, eftersom det blev så sent. Jag hade ingen mat med mig, vilket jag borde haft. Blev stressad över vad psykologen skulle säga när jag åt så sent. Och ville inte småäta något, för då kanske jag skulle få för mig att inte äta ordentligt när jag väl kom hem. Det slutade med havregrynsgröt och mackor när jag väl kom hem, som jag mer eller mindre slängde i mig... Måste börja planera så jag inte hamnar i samma situation igen. Vill ju faktiskt försöka äta regelbundet, eftersom jag vill bli frisk!"

"Promenerade och satt lite i solen efter frukosten idag. Så skönt!
Bakade brödet som blev jättebra! :) Sedan har jag sytt lite, haft besök och lagat köttfärssås.
Bra flyt idag!"

"BUP idag. Hade gått ner igen. Står alltså och stampar på samma ställe, plus minus noll hela tiden. Sedan pratade vi om min syn på att jag inte tycker jag är sjuk. och att jag kanske ska börja med antideppmedicin.
Åkte hem, förberedde bröddeg och lagade skitgod lasagne! :)
Puss"

"Sjukt trött när jag vaknade. Grät en skvätt och styrde sedan upp museibesök med en vän och lunch ute på det. Fint!
Hem sedan och ha trååååkigt! Tristessen! Ringde till mamma och grät en skvätt. Jag har så tråkigt men orkar inte ta tag i något. jävla skit!"

"Vart på BUP. Hade gått upp några hekto! Jättebra tyckte dom. även jag. men det är så svårt! Fick ny medicin mot ångesten också, som är starkare. Sjukt dyra bara och räcker bara i två veckor.. Sedan åt jag pannkakor med en vän. Efter det blev jag sjukt trött och vilade. Blir så trött fort nuförtiden."

Kommer inte ihåg vart bland alla bloggar jag läste detta, men jag tyckte det var så bra sagt:
När jag inte äter vill jag bli frisk, när jag äter vill jag bli sjukare

"massa förkyld. helt förstörd. ställde in med mina vänner. legat mestadels i sängen eller suttit framför datorn. trååååk-dag deluxe!
ätit frukost lunch och middag.
men det är så jävla svårt!"

Den enda som snurrar i huvudet just nu är du måste äta, du måste äta, du måste äta för att inte bli inlagd. För jag vill verkligen inte bli inlagd.
När jag vaknade i morse var det hjärtklappning och småpyrande ångest på en gång.
Men dagen är planerad i minsta detalj. Frukost lunch och middag. Och så hade jag nog tänkt försöka baka bröd! och bli frisk från den här förkylningen.

"Hemskt möte på BUP den här gången med. Jag blir så ledsen. Hade inte rört mig ett gram från förra gången (även fast jag varit hemma och inte gjort något annat än ätit, trodde jag). Idag sa hon att skärper jag mig inte nu så måste jag bli inlagd. Heltid. Dag och natt alltså. Jag väger för lite för att få gå på dagverksamheten. Hon sa även att från och med idag är det full ätning som gäller om jag vill ha ändring. frukost lunch middag. Inga undantag.
Har mått hemskt dåligt hela dagen. Vet inte hur jag ska ta mig ur det här. Ångest!!! gråter gråter. Hjälp!"

" Höll allvarligt på att trilla av vågen när jag fick väga mig på BUP idag. Hade kunnat äta upp min hand på att jag hade gott upp/stått still i vikt. Men jag hade tappat. Det jublades och buades i huvudet samtidigt.
Men det har varit jobbiga dagar och det var jobbigt samtal idag. Det slutade med attvi träffade överläkaren där jag fick utskrivet tabletter mot ångesten (som jag ville) OCH en månads sjukskrivning som var helt oförberedd. Och jag hade inget att säga till om. Jag ville fundera, dom ville göra det på en gång. Dom säger att jag väger för lite för att få anstränga mig och att jag enbart ska fokusera på att få rätt på maten.
Ringde mamma. Och efter chefen (vilken fasa!) men hon var hur förstående som helst. Skönt! Därimot är jag rädd för vad arbetskamraterna kommer tänka. Jag skäms för att det blev såhär, att alla ska få veta.
Men det här blir bra, nu får jag vara hemma och fokusera (hjälp! en hel månad?!)
I morgon åker jag som planerat sedan tidigare hem till föräldrarna några dagar. Mys! (men jag är så rädd. där är det mat mat mat som gäller. Hoppas tabletterna fungerar..)
Hjälp vilken dag det blev, helt annan riktning än vad jag hade väntat mig. Nu håller vi tummarna!
puss"