Var på BUP idag. Vägning som vanligt och som vanligt plus minus noll. Och jag blir sur över att hon säger att jag ska börja äta mellanmål nu, även fast jag inte ens orkar äta riktig frukost-lunch-middag. Jag tycker vi ska ta en sak i taget. Nu blir det ju bara ännu mer att hålla reda på. Men å andra sidan förstår jag ju varför vi gör såhär, jag kan inte gå runt skjuta på allt hela tiden "nästa vecka kan jag börja", så skulle jag nog kunna hålla på hur länge som helst. Jag är noll motiverad för tillfället. Jag vill inte äta mellanmål, jag vill inte äta som dom vill. Jag känner mig som en trotsig tonåring.
Och så blev hon fundersam över varför jag bakat kakor. "Kommer du verkligen klara av att ha dom hemma" undrar hon. Jag vill ju försöka! Jag gillar ju att baka. Kan hon inte bara uppmuntra mig istället.
Men som dom säger, bara för att idag inte är någon bra dag så kommer det en ny dag då man kan göra bättre!
I morgon är en ny dag!